Olika typer/raser

Svenska Åsneföreningens beskrivning av den ”Svenska Husåsnan”pedro

Huvud: Relativt kort med välformad nos och konkav eller rak (ej konvex) profil. Uttrycksfullt och i proportion till åsnan som helhet.

Ganascher: Vida d v s stort avstånd mellan ganascherna, runda men inte för breda.

Ögon: Stora och brett mellan dem.

Öron: Väl ansatta, välformade och i proportion till åsnan som helhet.

Hals: Väl ansatt, proportionerligt lång med rak över- och underlinje.

Kropp: Ryggen ska vara så gott som rak och relativt kort. Ston kan vara något längre än hingstar för att ge utrymme för föl. Lite konkav rygg p g av ålder är tillåtet, men svankrygg är ett fel. Korset ska inte vara för rakt eller för stupande och ej högre än manken (överbyggd). Manken brukar knappt synas, men om den gör det är det bra. Bogen ska vara sluttande och bröstkorgen djup med väl välvda revben.

Svans: Väl och ej för lågt ansatt.

Ben: Ska vara starkt byggda och välställda. Knäet ska vara långt och stort och skenan kort. Kotan får inte vara för kort, ej heller för lång och vek. Lårbenet ska vara långt och hasen ska vara lågt sittande och välformad. Inte för trångt mellan fram- och bakben men ej heller för vitt emellan dem.

Hovar: Välformade med bra hornkvalitet.

Rörelser: Lätta, aktiva med långt steg i såväl skritt som trav.

Temperament: åsnan ska vara pigg, vänlig och lätt att hantera.

Färg: Alla färger är tillåtna.

 

Färg och storlek

Åsnans färger skiljer sig en del från hästens, vilket kan vålla problem för en id-kontrollant. Det vanligaste är att med terminologin för häst, kalla en vanlig grå åsna, med kors och ål (skulderkors) för musblack. Alla hästar som har ål kallas blacka. Vanligast är väl fjordhästen, med olika nyanser av gulblack. Visst kan man kalla en grå åsna för musblack eller gråblack. Problemet är när en åsna är mörkbrun eller svartbrun och man ändå kan se skulderkorset. Mörkbrunblack o svartbrunblack används knappast på hästar. Därför har vi valt att använda de här färgerna för åsnor (mulor/mulåsnor kan ibland ha mer hästlika färger). Vanligaste färgerna är grå, brun eller svart, oftast med ljus mage, mule och ögonringar. Även vit och skäck förekommer. Ål och skulderkors, i svart eller brunt, har de flesta.

Grå: Ljusgrå, grå, mörkgrå, brungrå.

Brun: Ljusbrun, brun, mörkbrun, svartbrun, gråbrun, rödbrun (=fux – sällsynt bland åsnor)

Svart: En svart åsna ska inte ha några bruna hår

Vit: Föds vit, inte mörk som en skimmelfärgad häst)

Albino: Saknar pigment

Skimmel: De föds ofta grå eller bruna, stickelhåriga och med ljusa ben, och bleks med åren. Ofta är de då även apelkastade. (På engelska används ordet ”roan” som betyder stickelhårig och räknas som en egen färg. Då saknas ofta skulderkors)

Skäck: Gråskäck, brunskäck, gråbrunskäck, svartskäck, grå-och brunskäck eller brun-och svartskäck (trefärgade)

Tecken: Den vanligaste teckningen för övrigt är ljus mage, mule och ögonringar. Några har dock grå eller mörk mule. Stjärn och vita hår i pannan förekommer. En åsna med bläs eller lykta brukar vara skäck. De flesta har skulderkors. En del åsnor har också zebraränder på benen.

Storlek: Storleken kan variera mellan 80-160 cm i mankhöjd, men vanligast i Sverige är 100 -120 cm. Större åsnor har dock ökat, främst genom import och korsningar med den franska poitouåsnan. Det finns få åsnor som kan räknas som mini. De får inte vara mer än ca 91 cm (36 inch ) i mankhöjd. Alla storlekar är tillåtna.